Fist of the North Star
(Hokuto no Ken)
Toyoo Ashida, Japan, 1986
- Intellektuellt som ett cementblock -
| Media | VHS-band |
| Extras | Engelsk dubbning, VHS-brus, mycket blod |
| Recensenter | Nix, Truls |
Efter det tredje världskriget bor jordens befolkning i en stor öken med en massa raserade hus. Istället för att, som man kanske skulle kunna tro, odla jorden och arbeta för att bygga upp världen igen, verkar de flesta ägna sig åt att hoppa 30m upp i luften och få varandras huvuden att explodera.
Framför allt verkar den radioaktiva strålningen förvrida folks dimensioner på ett besynnerligt sätt. Folks halsar är dubbelt så breda som resten av huvudet, och mänskligheten verkar vara uppdelad i tre storleksklasser: normal storlek, hjältestorlek (dubbelt så stor som vanliga människor) och skurkstorlek (dubbelt så stora som hjältarna).
I filmens gripande öppningsscen blir hjälten Kens flickvän Julia stulen ifrån honom. Filmen går sedan ut på att Ken går omkring och slår folk så att deras huvuden exploderar, för att få tillbaka henne. Ca 110 minuter och 95 exploderade huvuden senare slutar filmen och eftertexterna rullar, utan att han fått tillbaka henne eller att handlingen förts framåt ens en millimeter.
Detta är alltså en mycket, mycket tidstypisk manga-rulle och innehåller allt som man kan önska sig av en sådan. Ett extra plus är den amerikanska dubbningen, som enligt IMDB gjorde ett tappert försok att utradera den lilla handling och konsekvens som påstas finnas i originalet. Kort sagt kan Carl Macek och Tom Wyner, som i eftertexterna krediteras med "Plot reworking" resp. "Additional Dialogue" känna att de uppnått sitt mål, då recensenterna inte kunde hitta ett spår utav någondera...
Om man tar bort alla slagsmålsscener och exploderade huvuden (animerade i 30 fps), uppskattar vi att handlingen skulle få plats i ett avsnitt av Anslagstavlan (5 min). Och det är just detta som gör filmen så intressant!
Till höjdarscenerna hör scenen där Ken får ett 20-våningars höghus i huvudet. Han rör dock inte en min utan fortsätter gå igenom höghuset genom att krossa det med sin 4 decimeter breda hals. Lysande!
Helt klart är dock att animatörerna lagt ner mycket tid på att studera den mänskliga fysiologin, och sedan ignorerat den totalt. Dock har de ansträngt sig mycket för att animera varenda blodådra i minsta detalj när folks huvuden exploderar. Ibland har de dock legat på latsidan, och de exploderande huvudena ersätts då med en meterbred pelare av sprutande blod istället.
Recencenterna saknar ord för att beskriva det djupa intryck som detta 110-minuters mastodontepos gjort på dem.
Kort sagt: En riktig skitfilm.
Citat
"The power of your will has no ambition to feed it!"
"I've got a splitting headache" (sagt när personen ifråga just fått en såg inkörd halvvägs i huvudet)
