KISS meets the Phantom of the park
Ja, vem vill veta?, USA, 1978
- Dålig och dålig, det beror på vad du menar med dålig. Kul är den iallafall. -
| Media | VHS (+VCD) |
| Extras | Inte ett dugg. |
| Recenserad av | Alex |
Visst skulle man vilja skriva att detta är en kanonrulle med allas våra helyllegrabbar KISS i huvudrollerna som superhjältar vars uppgift är att rädda världen ifrån en galen vetenskapsman som håller låda på samma tivoli KISS skall spela. Men så är det inte. För det är en mycket DÅLIG film. KISS 1978 var ett av världens största band, och borde kunna få ihop en någorlunda trovärdig story, några coola effekter och lite schysst bakgrundsmusik. Det är ju trots allt året EFTER Star Wars, och den är ju gjord med en budget på åtta kronor och en Big Mac. Men KISS struntade i detta, och lyckades således åstadkomma en film där det mesta går fel. Dåligt skådespeleri, gräsligt filmat, en skådespelare dubbade trummisen Peter Criss röst när han vägrade komma till voice-overn, och framförallt finns endast ETT (1) äkta liveclip i hela filmen. Allt annat är playbackframträdanden, och dessutom pinsamt dåligt synkade sådana. Att sedan gitarristen Ace Frehley´s stand-in var mörkhyad trodde man inte skulle synas, de hade ju smink på sig. Go figure...
Men för alla någorlunda film- eller KISSintresserade är det ju ett måste att ha sett eländet. Det är ju trots allt negativt en ganska skojig film, på ett Scooby Doo-liknande sätt.
Lite överkurs angående livesekvenserna, eller bristen därav : Anders Tegnér (skribent för Okej och alla seriösa musikintresserades hatobjekt) skrev 1987 att "filmen är mest av allt värd att se för sina fantastiska liveframträdanden, det är ju på scen KISS gör sig bäst". Så mycket visste han. Nuff said.
Citat
"Gene´s brother was an only child"
"No gratitude need be voiced, your mind speeks to us"(spoken with growling sounds)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar