KISS meets the Phantom of the park

Ja, vem vill veta?, USA, 1978

- Dålig och dålig, det beror på vad du menar med dålig. Kul är den iallafall. -

Media	VHS (+VCD)
Extras	Inte ett dugg.
Recenserad av	Alex

Visst skulle man vilja skriva att detta är en kanonrulle med allas våra helyllegrabbar KISS i huvudrollerna som superhjältar vars uppgift är att rädda världen ifrån en galen vetenskapsman som håller låda på samma tivoli KISS skall spela. Men så är det inte. För det är en mycket DÅLIG film. KISS 1978 var ett av världens största band, och borde kunna få ihop en någorlunda trovärdig story, några coola effekter och lite schysst bakgrundsmusik. Det är ju trots allt året EFTER Star Wars, och den är ju gjord med en budget på åtta kronor och en Big Mac. Men KISS struntade i detta, och lyckades således åstadkomma en film där det mesta går fel. Dåligt skådespeleri, gräsligt filmat, en skådespelare dubbade trummisen Peter Criss röst när han vägrade komma till voice-overn, och framförallt finns endast ETT (1) äkta liveclip i hela filmen. Allt annat är playbackframträdanden, och dessutom pinsamt dåligt synkade sådana. Att sedan gitarristen Ace Frehley´s stand-in var mörkhyad trodde man inte skulle synas, de hade ju smink på sig. Go figure...

Men för alla någorlunda film- eller KISSintresserade är det ju ett måste att ha sett eländet. Det är ju trots allt negativt en ganska skojig film, på ett Scooby Doo-liknande sätt.

Lite överkurs angående livesekvenserna, eller bristen därav : Anders Tegnér (skribent för Okej och alla seriösa musikintresserades hatobjekt) skrev 1987 att "filmen är mest av allt värd att se för sina fantastiska liveframträdanden, det är ju på scen KISS gör sig bäst". Så mycket visste han. Nuff said.

Citat

"Insufficient data at the moment starchild, we´d better look into it!"

"Gene´s brother was an only child"

"No gratitude need be voiced, your mind speeks to us"(spoken with growling sounds)

Logan's run

Saul David, USA, 1976

- En helt lysande film, dock stundtals jävligt tråkig. -

Media	DVD
Extras	Trailer, dokumentär, kommentarer av div. föredettingar
Recenserad av	Nix, Truls, Calle, Strandy, Lada

Oj oj oj! Här har vi en riktig höjdar-scifirulle från slutet av den glada Battlestar Galactica-epoken. Dyra kulisser, bombastisk produktion och en härlig naiv framtidssyn från 70-talet. Filmens första halva är snudd på en tiopoängare eftersom man fullkomligt översköljs av kitschig framtidsdesign (aluminiumfolie, neonfärgade kläder och mycket lysande och blinkande paneler överallt).

Denna del av filmen når sin höjdpunkt när våra hjältar träffar på den fantastiska konstruktionen Box ("mer än maskin, mer än människa", dvs en kub aluminiumfolie och två telekabel-rör till armar) nere i neonstadens frysrum. Tyvärr ballar filmen dock ur här då Box får spel och får för sig att kyla ner dem med aluminiumrevolvrar. Plötsligt är det som om filmens budget tagit slut då scenen förbyts i en kaskad av dåliga effekter och följs av en halvtimmas pretentiöst tråk när stadsinvånarna skall lära sig kärlek och värdet av ett långt liv. Denna halvtimma hade inte varit hälften så hemsk om det inte hade varit för den gamle mannen som mumlar osammanhängande dravel konstant. Som tur är hämtar sig dock filmen i sista stund och vi får se en riktigt klassisk slutscen där mänskligheten slår sig fri från maskinernas diktatur.

Helt fantastiskt är filmens soundtrack, komponerat av Jerry Goldsmith, som består av det grövsta synth-missbruk vi sett på länge. Detta är dock enbart positivt!

Kort sagt: En riktig höjdarrulle som varje seriös cineast borde ha i sin samling!

Citat

"Let's take our clothes off first, before they freeze on us!"

"Fish, plankton, seagreens, protein from the sea..."

"It's my job to freeze you!"

Fist of the North Star

(Hokuto no Ken)
Toyoo Ashida, Japan, 1986

- Intellektuellt som ett cementblock -

Media	VHS-band
Extras	Engelsk dubbning, VHS-brus, mycket blod
Recensenter	Nix, Truls

Efter det tredje världskriget bor jordens befolkning i en stor öken med en massa raserade hus. Istället för att, som man kanske skulle kunna tro, odla jorden och arbeta för att bygga upp världen igen, verkar de flesta ägna sig åt att hoppa 30m upp i luften och få varandras huvuden att explodera.

Framför allt verkar den radioaktiva strålningen förvrida folks dimensioner på ett besynnerligt sätt. Folks halsar är dubbelt så breda som resten av huvudet, och mänskligheten verkar vara uppdelad i tre storleksklasser: normal storlek, hjältestorlek (dubbelt så stor som vanliga människor) och skurkstorlek (dubbelt så stora som hjältarna).

I filmens gripande öppningsscen blir hjälten Kens flickvän Julia stulen ifrån honom. Filmen går sedan ut på att Ken går omkring och slår folk så att deras huvuden exploderar, för att få tillbaka henne. Ca 110 minuter och 95 exploderade huvuden senare slutar filmen och eftertexterna rullar, utan att han fått tillbaka henne eller att handlingen förts framåt ens en millimeter.

Detta är alltså en mycket, mycket tidstypisk manga-rulle och innehåller allt som man kan önska sig av en sådan. Ett extra plus är den amerikanska dubbningen, som enligt IMDB gjorde ett tappert försok att utradera den lilla handling och konsekvens som påstas finnas i originalet. Kort sagt kan Carl Macek och Tom Wyner, som i eftertexterna krediteras med "Plot reworking" resp. "Additional Dialogue" känna att de uppnått sitt mål, då recensenterna inte kunde hitta ett spår utav någondera...

Om man tar bort alla slagsmålsscener och exploderade huvuden (animerade i 30 fps), uppskattar vi att handlingen skulle få plats i ett avsnitt av Anslagstavlan (5 min). Och det är just detta som gör filmen så intressant!

Till höjdarscenerna hör scenen där Ken får ett 20-våningars höghus i huvudet. Han rör dock inte en min utan fortsätter gå igenom höghuset genom att krossa det med sin 4 decimeter breda hals. Lysande!

Helt klart är dock att animatörerna lagt ner mycket tid på att studera den mänskliga fysiologin, och sedan ignorerat den totalt. Dock har de ansträngt sig mycket för att animera varenda blodådra i minsta detalj när folks huvuden exploderar. Ibland har de dock legat på latsidan, och de exploderande huvudena ersätts då med en meterbred pelare av sprutande blod istället.

Recencenterna saknar ord för att beskriva det djupa intryck som detta 110-minuters mastodontepos gjort på dem.

Kort sagt: En riktig skitfilm.

Citat

"The time has come: Julia is mine now!"

"The power of your will has no ambition to feed it!"

"I've got a splitting headache" (sagt när personen ifråga just fått en såg inkörd halvvägs i huvudet)